«Stå» betyder att hunden reser sig till stående och blir kvar där med alla fyra tassar i golvet tills du ger frigivning. Det låter enkelt, men det är den position många ägare aldrig tränar. Resultatet märks när någon ska känna på magen, titta på tassarna, borsta byxorna eller torka av en lerig hund i hallen — och en stor schäfer sätter sig, lägger sig eller vrider runt hela tiden.
Övningen hör ihop med sitta och stanna (samma idé om tydlig start och frigivning) och med hakvila (lugn hantering på hundens villkor). Skillnaden är att stå ger åtkomst till hela kroppen: buk, ben, svans och tassar. Den är också grunden för det fria ställandet i utställningsringen, där domaren bedömer hunden stående.
Steg för steg
- Börja från sitt, i ett lugnt rum. Halkfritt golv, få störningar. Ha små, mjuka godisbitar. Låg energi är bättre än hög — en uppvarvad unghund studsar hellre än står.
- Locka framåt, inte uppåt. Håll godiset vid nosen och för handen långsamt rakt fram, parallellt med golvet, en handsbredd. När bakdelen lyfter: markera («ja!» eller klick) och belöna medan hunden fortfarande står. Lyfter du handen uppåt får du lätt hopp eller sitt i stället.
- Belöna i positionen. Ge godiset lågt, i nosens höjd och nära bröstet, så att hunden inte kliver efter det. Ett par belöningar i rad medan hunden står lär den att stående är där det lönar sig.
- Tona bort lockandet. Gör samma rörelse med tom hand och belöna från andra handen. Den framåtdragande handen blir din handsignal. Säg sedan «stå» precis innan handen rör sig, tills ordet räcker.
- Lägg till frigivning direkt. Avsluta varje stå med ditt frigivningsord («fri», «okej»). Hunden ska veta att den står tills du säger annat — inte tills den själv tröttnar. Har du redan ett frigivningsord från sitt/stanna, använd samma.
- Bygg tid i sekunder. En sekund, sedan två, sedan fem. Belöna ofta i början. Börja inte med avstånd förrän hunden står stilla en bra stund nära dig och klarar enkla störningar, som att du flyttar vikten eller tappar en handske.
- Lägg till beröring, ett ställe i taget. Medan hunden står: en hand på bogen, belöna, frigivning. Sedan ryggen, buken, ett ben, en tass. Börja där hunden redan tycker om att bli rörd. Sätter sig hunden eller vrider undan — gå tillbaka till föregående steg.
- Generalisera. Hallen med handduk, badrumsgolvet, en gummimatta på bordet hemma, parkeringen utanför kliniken. Nytt ställe betyder kortare tid och mer belöning igen.
Fallgropar
- Lyfta hunden i buken eller dra i halsbandet för att «hjälpa» upp den — då lär den sig inte positionen själv
- Ge godiset för högt eller för långt fram, så hunden kliver framåt eller sätter sig för att nå det
- Glömma frigivningen och låta hunden avgöra när övningen är slut
- Öka tid, avstånd och störning samtidigt
- Pröva hantering på ett ställe som gör ont — att hunden hela tiden sätter sig när du rör ett visst ben eller bakdelen är information, inte trots
- Långa pass. Några minuter, ett par gånger om dagen, räcker gott
Utställning och veterinär
I utställningsringen ställs hunden upp så att domaren kan se helheten och känna på den. Själva ställandet — benplacering, hur föraren står, hur mycket man får hjälpa — lär du dig bäst på rasklubbens eller lokalklubbens ringträning, där någon ser er på plats. Grundövningen här är densamma: hunden står kvar lugnt medan en främmande person går runt och rör den. Hos veterinären hjälper en hund som kan stå och stå kvar, men det är personalen som avgör hur en undersökning görs säkert.