November betyder lera, slask och snart snö och vägsalt. Veterinärer och djurförsäkringsbolag ger samma råd varje vinter: torka tassarna efter promenaden, kom åt ordentligt mellan tårna, skölj av salt med vatten och titta efter rodnad, sprickor och isklumpar. Det är lätt att skriva och svårare att göra med en vuxen schäfer som drar undan benet, vrider sig och tycker att handduken är en lek eller ett hot.
Den här övningen gör torkningen till en kort, förutsägbar rutin där hunden själv räcker fram tassen och där du belönar varje litet steg. Metoden är den klassiska för hantering: ta det i så små steg att hunden hela tiden är bekväm, och låt varje beröring betyda att något gott kommer. Den passar ihop med stå på signal (hunden står still) och hakvila (lugn hantering på hundens villkor).
Steg för steg
- Börja inne, torr och lugn. Välj en stund när hunden är rastad och avslappnad, inte direkt när ni kommer in genom dörren. Halkfritt underlag, små godbitar med högt värde, korta pass på några minuter.
- Handen närmar sig — godis. Sträck handen mot ett framben, ta bort den och belöna. Upprepa tills hunden ser glad ut när handen kommer. Börja med den tass hunden har lättast för.
- Kort beröring, sedan längre. Rör tassen en kort stund, släpp och belöna. Bygg sakta: en sekund, några sekunder, ett lätt grepp runt tassen. Har du en markör («ja!» eller klick) kommer den när beröringen slutar, före godiset. Om hunden är mycket känslig kan du först ge godis samtidigt som du rör, och flytta godiset efter beröringen när hunden slappnar av.
- Låt hunden ge tassen. Håll fram en öppen handflata nedanför tassen och vänta. Lyfter hunden tassen en aning — markera och belöna. Snart lägger den tassen i din hand. Lägg till ett ord, till exempel «tass» eller «fot», när rörelsen kommer pålitligt.
- Lyft, håll, titta. Med tassen i handen: vänd den lite, sära försiktigt på tårna, titta mellan trampdynorna, släpp och belöna. Ta en tass i taget, sedan bakbenen. Bakbenen är ofta svårare — sänk kraven där.
- Handduken kommer in. Visa handduken, belöna. Lägg den löst över handen och ta tassen som förut. Låt hunden dra ut tassen ur handduken och belöna — själva utdragningen torkar. Därefter korta torkrörelser, en tass i taget, godis efter varje.
- Vatten och hall. Öva samma sak med en fuktig handduk, och med en balja eller handdusch om ni går på saltade vägar. Använd ljummet vatten, aldrig varmt på frusna tassar. Flytta sedan övningen till hallen och till tiden direkt efter promenaden.
- Gör det till ritual. Samma plats, samma ord, samma ordning varje gång, och en belöning när fjärde tassen är klar. När rutinen sitter kan du belöna mer sällan — men aldrig ta bort den helt de dagar torkningen är besvärlig.
Fallgropar
- Hålla fast en tass som hunden försöker dra undan. Släpp, backa ett steg och gör nästa pass lättare — tvång lär hunden att undvika hela momentet
- Börja träna när hunden är blöt, kall och uppvarvad efter promenaden
- För långa pass. Hellre en tass och en belöning än fyra tassar och en kamp
- Missa varningstecken: hunden stelnar, stramar läpparna, vänder bort huvudet, visar ögonvitorna eller morrar. Morrandet är information, inte olydnad — backa och straffa aldrig
- Låta handduken bli en dragkampsleksak. Lägg den åt sidan om hunden börjar leka med den och gå tillbaka till steget innan
- Glömma tasskollen. Torkningen är ett tillfälle att faktiskt titta efter sprickor, sår och isklumpar mellan trampdynorna
Vintertassar på schäfer
Snö kan klumpa sig i pälsen mellan trampdynorna, särskilt på långhårig schäfer. Isklumpar lossnar lättast med kallt eller ljummet vatten. Fukt som blir kvar mellan tårna kan irritera huden, så torka noga. Tassalva kan skydda trampdynorna, men håll koll så att hunden inte slickar bort den. Hundskor kan vara ett alternativ för hundar med återkommande sprickor, men bör inte sitta på för länge eftersom fukten stängs inne.